Återuppstående

 

av Bruno Kampel

 

 

Efter att inte ha sett mig i spegeln
och innan jag klädde på mig en glömska utan rynkor,
tog jag ifrån förflutet lite av framtiden
och genom att glänsa nattens dagar
och vädjande bödeln några timmar,
gjorde jag det minsta jag kunde, och höll på att trötta ut mig
av att vänta så mycket på mig själv utan svar, och gående upp
från mitt minnes återvändsgränd och spikande
en jasmin i hoppets kavajslag, gick jag ut från mig själv
så gott jag kunde, skrikande som en stum, bedjande
som en död, dansande som en halt, svärande
som ett barn, drömmande som en toker, tystnande
som en kyss, stannande kvar i mitt livs gathörn,
parkerande mina löften för alltid, sjungande
med mina ådrors mun, slutande äntligen att försöka finna mig
och hitta mig, gående vilse som förr vid stupet
som en hund, och återuppstående för alltid
på min morgon, som en vers.

 

 

 

 

 

 

MENYN

 

 

Teorem Återuppstående Återkomsten En önskan
Jag vill ha dig Skald Poetik 07:00
Skriva Så många nätter Vi Virtuell vänskap
Koncis Manual Ja!   Inbjudan
Sängkammaren Vaka Väntan TicTac
Nätter i Karibien Virtuell kärlek Igår Sjöman