Poetik
Av
Bruno Kampel
F�rs�ker kl�ttra uppf�r en dikts
v�ggar
men en rysning kommer i v�gen
och svettande f�r verserna och rimmen
binder jag min desperation i stroferna
av tystnadens �verhud och som en �ngel
vidr�r jag nattens tak smekande
livets fr�gor som en siare
medan tr�ttheten begraver f�r alltid
inspirationen i morgonens �dror
och ett ovanligt skam som ett troll
kl�r av sig och kryper ihop i kudden
deklamerande ett djupt s�mnl�shet i prosa och vers.
|
