Presenten

 

av Bruno Kampel

 

 

Jag gick till bokhandeln för att köpa en bukett av verser. Floristen som expedierade sa att de var slut. Men jag gav inte upp.
Jag gick till blomsterhandeln och frågade efter en bok av jasminer med doft av poesi. Bokhandlaren ursäktade sig artigt, hävdande att den boken hade slokat.
Envis som jag är, gick jag till cirkusen för att köpa clownens sorg, men ilussionstämjaren ville bara sälja mig sitt leendes karikatyr. Därifrån, gick jag till BB för att köpa lite ömhet. Barnmorskan i tjänst sa, att den känslan kan man bara finna i somliga dikters livmoder. Då, framför dilemmat att stanna eller fortsätta, bestämde jag att fortsätta sökandet, därför att jag önskade sända en present som betydde mer än en liten ömhetsbetingelse.
Ja, jag letade efter några glädjerop, men hittade bara andra hands stönanden. Jag försökte hitta suckar av behag, men handlaren hade bara tystnaden som inte slutade skrika.
Jag vände upp och ner på alla hyllor, sökande efter ett gammal vin gjord av svett född i åtrå och tårar gråtna i mötets rörelse, men hittade knappt några tomma flaskor som tålmodigt väntade på en hand som skulle fylla dem.
Och på det sättet, från hylla till hylla, affär till affär, kvarter efter kvarter, tömde jag alla möjligheter, ty, i staden, fanns det bara till övers livets obefläckade gathörn, hoppets torg, de oförfärade träden, och fågelbon utan hänglås i vilka bodde fåglar utan sorg.
Därför hade jag inget alternativ. Hoppas att du kan använda gathörnet som jag skickar för att vänta utan rädsla att lyckans trafikljus ska slå om; torget, för att du där, ska kunna avlöva allegorin av dina blommande drömmar, deklamerande fjärilar i alla färger; träden, för att ge din inspiration skugga, närhelst hon hälsar på dig i din minnes trädgård; fågelbon, för att i dem, ska kvittret blomma, den som din sensitivitet ska stämma upp i prosa och vers; och de lyckliga fåglarna, för att de ska flyga över de landskap som din fantasi mejslar i dess näthinnor. Det var det enda jag fann att sända dig. Jag vet att det lite, så lite, men, som jag försökte förklara, var detta det enda jag fann.

 

 

 

 

 

 

MENYN

 

Presenten

Mellan oss

Varsel

Skriket

Röker väntande

  Stoppljus

Och jag som trodde

Dialogen

Avklädning

2000