Och jag som trodde att jag skrev bra!








 

Och jag som trodde att jag skrev bra!

 

Av Bruno Kampel





Jag skrev en berättelse och visade den för katten.
Den stackare, som är noga med vad han läser, läste första sidan och rusade i väg som en dåre, och hamnade med ett språng i toalettstolen. Jag sprang för att rädda honom, men läste i hans ögon en begäran som inte gick att avvisa. Jag spolade.
Jag visade det för min polyglotta hund, vilken, som alla hundar, tänker två gånger innan den yttrar sig. Han läste den från början till slut, sedan, som en statsman, trampade han i en vattenpöl av ord och skrev domen: skräp! och gick i väg för att träffa Stephen King, som ville fråga något om styrkan av begäret som fick honom att snegla med usla avsikter på grannens höna.
Jag läste den för min spegel, som började gråta som ett glas whisky on the rocks, och som trodde att jag hade dömt den att dö av skratt inom 24 timmar.
När jag förklarade att det inte var mitt syfte, dog den stackare av lättnad.
Sen försökte jag somna, men sömnlösheten kom, och anföll mig överraskande och försökte sticka udden av min stolthet med en nål, men som tur är var det inte röd dag, vilket fick nålen att säga nej till uppdraget. Jag vaknade upp, och när jag mindes berättelsen, bad jag om lov att gå tillbaka till mardrömmen, därför att mina kinder darrade och jag ville inte hamna i fällan igen.
Slutligen, gick jag och läste en Harlekin roman, och kunde sova i fred för första gången.

 

 

 

MENYN

 

Presenten

Mellan oss

Varsel

Skriket

Röker väntande

  Stoppljus

Och jag som trodde

Dialogen

Avklädning

2000