Varsel

 

 Av Bruno Kampel

 

 

 

Åren är bladen av blomman som vi är, från vilken vi håller på att plocka av bladen , som om de var gjorda av hjärta och svett, kärlek och passion, ömhet och känslighet, och varje blad som ramlar ner tar med sig lite av vårt seende och förståelse, av våran lidelse och skrattande, av vårt älska och förlora, av vårt hopp. Men de andra blir kvar, väntande ankomsten av morgondaggen som gryningen broderar utan vila, för att släcka vår levnadstörst , för att föda vår önskan  att vara lyckliga, för att vattna våra förhoppningar.
Ja. Stunden ska komma då våra öppna sår ska läcka till tonerna av en oändlig dikt, som vi kommer att recitera åt alla väderstreck - stående vid foten av spökstatyerna som går utan mål på gränderna av vår interna mytologi - för att dess verser ska vara lyssnade och förstådda av greker och trojaner, skyldiga och oskyldiga, allvarliga och dementa, visa och ignoranta. Det kommer att vara en ljudlös dikt, en tystnad av lycka, ett stumhet av glädje, en tystnad av rörelse, ett tal utan ord. Det kommer att var en sång utan rim eller vers, utan ton, i vilken vi kommer att säga att ja, kärleken har hittat vår väg och slutligen regerar enväldigt i vårt känsloterritorium, i sfären av vår känslighet, i det dagligas universum.
Först då kommer vi att upptäcka att vi är prologen av paradiset, bödlar av kärlekslösheten. Vi ska konstatera att, bara genom att vilja, kan vi förvandla tårar till sång, smärta till vers, avsaknad till fullkomlighet, ångest till skratt, mörker till tro. Vi ska förstå att vi förmår, knapp genom att önska det, förvandla förhoppning till verklighet, projekt till resultat, ty vi är pennan med vilken livet skriver dess öde; och också papperet i vilken dess ödes hand tecknar våran framtid. Vi är, summa summarum, produkt och faktor, orsak och verkan, allt och inget, mycket och litet, rop och eko, men, mer än inget,  är vi inte mer än var vi var en dag, och kommer inte att bli mer än det vi är idag.
När vi förstår att vi är vad vi är och inte vad vi tror vi är, då, som i en saga, kommer vi att vara lyckliga i alla vara dagar.

 

 

 

 

 

MENYN

 

Presenten

Mellan oss

Varsel

Skriket

Röker väntande

  Stoppljus

Och jag som trodde

Dialogen

Avklädning

2000